Efter Hormuz och Bab al-Mandab: Attacker från Irak stänger Saudiarabiens viktigaste oljeledning till Röda havet
Euro Times – Stockholm
Saudiarabien har tillfälligt stängt sin East-West-oljeledning, en av kungadömets viktigaste exportleder för olja och den centrala strategiska vägen för att kringgå Hormuzsundet, efter en serie attacker mot delar av ledningen i regionerna Riyadh och Medina som även ledde till personskador. Utvecklingen ökar pressen på Saudiarabiens energiinfrastruktur samtidigt som de regionala följderna av kriget mellan Iran och USA breddas.
Enligt Wall Street Journal uppgav en högt uppsatt saudisk tjänsteman att attackerna utgick från Irak, där Irananknutna väpnade grupper är verksamma. Saudiarabiens energidepartement har däremot inte officiellt pekat ut någon ansvarig. Tidningen rapporterade också att satellitdata visade brandaktivitet längs ledningens sträckning efter attackerna.
Reuters bekräftade, med hänvisning till det saudiska energidepartementet, att ledningen stoppades tillfälligt efter flera attacker i regionerna Riyadh och Medina och att skadade personer fick vård. Någon exakt tidpunkt för full återstart meddelades inte.
En ledning på 7 miljoner fat per dag som kringgår Hormuz
East-West-ledningen sträcker sig omkring 1 200 kilometer från oljefälten i östra Saudiarabien till hamnen Yanbu vid Röda havet och har en kapacitet på cirka 7 miljoner fat per dag. Dess strategiska betydelse ligger i att Saudiarabien kan transportera råolja från Gulfområdet till Röda havet utan att passera Hormuzsundet.
Financial Times konstaterar att ledningen blivit allt viktigare när riskerna kring Hormuz har ökat. Men även denna väg har nu blivit utsatt för attacker, samtidigt som Saudiarabien möter ett växande hot mot själva Röda havsrutten på grund av Houthiernas framryckning nära Bab al-Mandab.
Samtidigt tryck från öst och väst
För Saudiarabien är problemet inte längre begränsat till en enda flaskhals. Hormuz är fortfarande den viktigaste trånga passagen för Gulfens export, medan East-West-ledningen i praktiken utformades som en strategisk säkerhetsventil. Att den angrips riskerar att göra även det landbaserade alternativet till en ny svag punkt.
Samtidigt utsätts utloppet via Yanbu vid Röda havet för ytterligare risker på grund av utvecklingen i Jemen. Houthierna har nått strategiska områden nära Bab al-Mandab, däribland ön Perim och Dhubab, enligt Reuters. Det ökar pressen på den sjöfartsled som oljetankfartyg använder från Röda havet mot Indiska oceanen.
Saudiarabien står därmed inför ett samtidigt tryck på tre sammanlänkade länkar: Hormuz i öster, East-West-ledningen inne i landet och Bab al-Mandab i sydväst.
Om den irakiska fronten bekräftas
Den politiskt och militärt mest känsliga uppgiften är Wall Street Journals rapport om att attackerna utgick från Irak. Om detta bekräftas officiellt skulle det innebära att trycket mot Saudiarabiens oljeinfrastruktur inte längre är begränsat till Jemen och Houthierna, utan även har nått Irak där Iranstödda väpnade grupper är verksamma.
Det skulle bredda riskbilden för Riyadh, särskilt eftersom återkommande attacker mot ledningen kan minska dess effektivitet som ett permanent strategiskt alternativ till Hormuz.
Oljepriset åter över 100 dollar
Utvecklingen sker samtidigt som energimarknaderna präglas av kraftiga spänningar. Financial Times uppgav att Brentoljan hade stigit över 104 dollar per fat, medan analyser varnar för att fortsatta störningar på rutterna genom Gulfområdet och Röda havet kan pressa priserna ännu högre.
Det sammanfaller också med att Saudiarabiens oljeproduktion har sjunkit till låga nivåer under 2026, vilket förstärker effekten av varje ny störning i exportinfrastrukturen.
Från alternativ väg till strategiskt mål
East-West-ledningen har varit en av de viktigaste delarna av motståndskraften i Saudiarabiens oljesystem: om Hormuz blir osäkert kan oljan ledas västerut till Yanbu. Men attackerna mot själva ledningen visar att kriget nu börjar slå mot nätverket av alternativa vägar, inte bara de ursprungliga exportlederna.
Därmed förändras energikrigets centrala fråga från om Gulfstaterna kan kringgå Hormuz till en svårare fråga: kan de skydda själva alternativen när även dessa blir militära mål?
