Svenska

”Fan, det där är Teheran!” B-2-piloter avslöjar detaljer om USA:s 37 timmar långa attack mot Fordow

B-2-piloter berättar om den 37 timmar långa Operation Midnight Hammer mot Irans kärntekniska anläggningar i Fordow, Natanz och Isfahan.

EURO TIMES — Amerikanska flygbesättningar som deltog i attackerna mot iranska kärntekniska anläggningar i juni 2025 berättar nu om de sista minuterna innan de släppte kraftiga bunkerpenetrerande bomber mot Fordow. Vittnesmålen skildrar ett hemligt uppdrag med omkring 37 timmar i luften och stöd från cirka 125 amerikanska flygplan.

Uppgifterna kommer från ett reportage publicerat av Air & Space Forces Magazine den 18 november 2026, baserat på intervjuer med B-2-besättningar, även de som deltog i vilseledande flygningar. Iran International återgav berättelserna på arabiska den 19 november.

”Fan, det där är Teheran!”

Efter omkring 18 timmar i luften såg besättningen på ett av bombflygplanen ljusen från en stor stad träda fram ur mörkret. En av piloterna identifierade Irans huvudstad och reagerade med förvåning. Uppdraget var inte längre en övning utan en verklig attack.

Vid den bestämda tidpunkten öppnades bombluckorna och två bunkerpenetrerande bomber på omkring 30 000 pund vardera släpptes mot den djupt belägna anläggningen Fordow. Piloterna märkte omedelbart hur flygplanets egenskaper förändrades när den tunga lasten försvann. En ville lämna området direkt, medan den andre ville se resultatet. Sekunder senare såg de en ljusblixt och ett eldklot som enligt deras beskrivning steg till ungefär samma höjd som ett tiovåningshus.

Femton års planering

Planeringen började långt före den akuta krisen. USA hade undersökt möjligheterna att angripa Fordow sedan byggarbeten i bergsanläggningen uppmärksammades 2009. Satellitbilder väckte underrättelsetjänstens misstankar, och president Barack Obama offentliggjorde anläggningens existens samma år.

En tidigare bombflygare som i reportaget kallas ”Matthew” fortsatte efter pensioneringen att arbeta med frågan vid den amerikanska myndigheten Defense Threat Reduction Agency. Hans grupp analyserade anläggningens djup, ventilationssystem, interna konstruktion och andra egenskaper samtidigt som USA utvecklade bomben GBU-57, Massive Ordnance Penetrator.

Planerarna undersökte hur bland annat ventilationsschakt kunde utnyttjas och hur bombernas detonationstidpunkt och detonationsdjup skulle bestämmas. Vapen och planer testades och ändrades upprepade gånger. Attacken i juni 2025 blev bombtypens första användning i strid.

Ändringar in i det sista

De israeliska attackerna som inleddes den 13 juni 2025 förändrade bedömningen av Irans luftförsvar och ledde till nya justeringar. En planerare med täcknamnet ”Oscar” berättade att vissa ändringar beordrades även efter att piloterna hade gått och lagt sig inför den långa flygningen.

USA:s försvarsstabschef, general Dan Caine, beskrev iranska försök att täcka delar av Fordow med betong före attacken. Planeringen omfattade även flygrutter, lufttankning, luftförsvarshot, räddning av besättningar vid en eventuell nedskjutning och risken för iranska motangrepp mot amerikanska baser.

Vilseledning för att dölja flygrutten

Det var svårt att dölja starten för sju smygbombare från Whitemanbasen i Missouri. Därför skickades andra bombflygplan synligt västerut, vilket kunde ge intrycket av en insats i Stilla havet. Den egentliga attackgruppen flög i stället österut över Atlanten och Medelhavet mot Mellanöstern.

De sju flygplanen som skulle genomföra attacken startade omkring midnatt den 21 juni. Fjorton piloter deltog, fördelade mellan det reguljära flygvapnet och Missouris flygnationalgarde. Besättningarna höll omfattande radiotystnad för att skydda operationens sekretess.

37 timmar i en trång cockpit

B-2 har två säten bredvid varandra och ett begränsat utrymme bakom dem där piloterna kan vila. De turades om att ta korta tupplurar, oftast på 30–45 minuter, mellan kontroller, vapenförberedelser och upprepade lufttankningar. De hade med sig kaffe, vatten, smörgåsar, godis och torkat kött. Några beskrev luften i kabinen som mycket torr.

En besättning berättade om en oväntad händelse nära Gibraltar sund: en flytväst fastnade i ett säte och blåstes plötsligt upp, vilket gav ett kort skratt mitt i spänningen. Flera piloter hade inte berättat för sina familjer vart de egentligen skulle; några sade att de gav sig av på en övningsflygning.

Sju bombflygplan och tre kärntekniska anläggningar

Enligt de publicerade vittnesmålen angrep sex B-2-plan Fordow, medan det sjunde slog mot Natanz. Samma natt riktades Tomahawkrobotar, avfyrade från en amerikansk ubåt, mot anläggningar i Isfahan. Bombflygplanen släppte sammanlagt 14 bunkerpenetrerande bomber av typen Massive Ordnance Penetrator.

Stödet omfattade bland annat stridsflygplan av typerna F-22, F-35, F-16 och A-10, tankflygplan av typerna KC-135 och KC-46 samt kommunikations- och övervakningsflyg. Totalt deltog omkring 125 flygplan i stödet till operationen.

Enligt amerikanska redogörelser efter attacken avfyrade Irans luftförsvar inga vapen mot B-2-planen under själva anfallet. Några piloter berättade ändå att de fick varningar när de lämnade iranskt luftrum, vilket väckte oro för att bli beskjutna.

Hur stora blev skadorna?

Tidningen uppger att senare amerikanska bedömningar pekade på betydande skador på Irans förmåga att anrika kärnmaterial till vapenkvalitet. Den exakta omfattningen av skadorna är dock fortfarande inte fullständigt klarlagd.

David Albright, chef för Institute for Science and International Security och tidigare FN-vapeninspektör, bedömde att Irans centrifugprogram drabbats hårt och att en återuppbyggnad till tidigare nivå kan ta flera år. Det är en expertbedömning, inte en oberoende kontroll av samtliga anläggningar.

Fick veta namnet efter hemkomsten

President Donald Trump offentliggjorde attacken medan bombflygplanen var på väg tillbaka till USA. Några piloter fick höra från tankflygbesättningar att nyheten redan spreds över världen. Familjemedlemmar hörde om anfallet via tv eller på offentliga platser.

Efter landningen på Whitemanbasen träffade besättningarna sina familjer en kort stund innan de fördes till en skyddad anläggning för medicinska kontroller och genomgång av underrättelser och satellitbilder. Några uppgav att de först då fick veta operationens officiella namn: Operation Midnight Hammer.

Vittnesmålen ger en ovanligt detaljerad inblick i de amerikanska besättningarnas upplevelser. De återger samtidigt deltagarnas perspektiv och kan inte på egen hand fastställa alla militära konsekvenser eller det nuvarande tillståndet för Irans kärntekniska anläggningar.

شاهد أيضًا

9 أماكن تاريخية في المدينة المنورة بعد زيارة المسجد النبويللمشاهدة على يوتيوب

للمشاهدة على يوتيوب

Back to top button